Vikarierande bussförare

I tre dagar har det varit en vikarie som kört bussen hem från skolan.

I måndags en kvinna.

Jag hörde högt och tydligt hur hon frågade barnen vilken väg hon skulle köra vid korsningen närmast oss.

Nästa stop därifrån är vårt hus, så jag vinkade på henne.

Då hade hon inte åkt området innan vårt, så efter att Noah hoppat av så fick hon backa och köra tillbaka samma väg igen.

Då var klockan 11.40.

Han brukar vara hemma 11.35.

I tisdags var det en annan kvinna.

Hon hade släppt av all i tur och ordning.

Klockan var 11.50 när Noah kom hem.

Igår var det en karl.

Han hade släppt av barn som brukade gå av efter Noah före Noah.

(men vid rätt hus)

När han kom till korsningen vid oss, ca 150m från vår garaginfart så vände han bara och körde tillbaka ner igen för att han insåg att han kört fel.

När de väl kom tillbaka och Noah fick hoppa av var klockan 11.58!!!

Barnen på bussen grät.

Alla var rädda att de inte skulle komma hem igen.

En mamma hämtade sin dotter vid vårt hus och sa både till mig och bussföraren att hon skulle ringa och klaga.

Noah sa att alla barnen grät tyst för att de inte ville att han skulle köra mer fel.

Resten av eftermiddagen var Noah rätt spak.

Bussturen hade tagit mycket på hans krafter.

Idag är den rätta bussföraren tillbaka, hoppas jag.

Han skulle bara vara borta 3 dagar.

.

Simlektionen gick bra igår, Noah verkade lite segare än vanligt, vilket inte är så konstigt.

Väl hemma så tänkte vi vara ute.

Vilket vi också var, tills det började regna för mycket.

Och när det åskade ville även Noah in, så då gav vi upp.

.

Idag är det gympa för Wilda.

Bollhav för Noah.

Bok för mig.

.

Huvudvärken är sådär, kanske är det värdret.

Tror inte det dock.

Tror mer på någon infektion, då promenaden igår blev flåsig och med hög puls.

Inte normalt för mig längre ju.