Nytt!

Så efter en natt med knasig sömn, barn i sängen, magknip och nervositet som orsak, så vaknade jag lagom seg.

Men frukosten åts snabbt.

Sedan blev det lite pyssel här hemma.

Kände mig tvungen att både raka benen och epilera under armarnainnan gym"daten".

Sedan bar det av.

Barnen checkades in, även om Noah tyckte det var lite tråkigt att vara bland en massa småbarn.

Men snart så, då kan han var bland de stora barnen, dvs de som är mellan 6-13 år.

Vill du läsa mer om hur det gick hos PTn kolla in på min andra blogg:

Love, Hate & Exercise

Där är alla välkomna att läsa om min träning och min kamp med vikten.

Ja nästan alla ivf.

Inte du anonyma, du vet vem du är och det gör även jag!

Sen kanske det blir svårt att hålla dessa liv isär, för jag är ju faktiskt bara en person och lever bara MITT liv.

Men vi får se hur det går.

Väl hemma igen så hade vi en date med datorn med kära vännen S med make och barn.

Som vi saknar er!!!

Och en lång pratstund fick vi, även om det aldrig känns som om det är nog.

Sedan lagades det mat, lax, pressad potatis, sourcream med "svenska" räkor rödlök och dill och en rejäl grönsaksbricka med dip till.

Barnen åt som om de inte sett mat tidigare.

(och då fikade vi rejält när vi kommit hem från gymmet)

Efter middagen blev det en pratstund med mina föräldrar.

Saknar er med!

Och vi hade en glädjande nyhet att diskutera, något jag vetat ett tag, men de fått veta idag.

Ni vet vad jag menar.

Och ni som undrar så nej, inga barn på g här inte.

Maken tränade en sväng (ooops) medan jag färgade håret härligt rött!

(inte klimakterierött mamma)

Tänk att man kan hitta en färg som man trivs så bra i!

Jag känner mig inte vinterblek denna vintern, trots mörkare hår.

Just nu kollar jag på senaste avsnittet av en för mig ny serie:

Ghost Wisperer

En serie som kan få mig att få riktig gåshud och inget jag skulle kunna tänka mig att titta på en kväll när inte maken är hemma.

Jag är ju en sådan där knasig person som är mörkrädd.

Och en sak som är knasigare är:

jag är bara mörkrädd inomhus, inte utomhus.

Tänk så många kvällar som jag gick, eller cyklade, hem från stan när jag bodde hemma hos föräldrarna. Helt orädd!

Men sen minns jag den gången jag kom hem, mamma och pappa var iväg med flicklaget i bandy, huset knäppte och knakade och det lät som om någon gick på övervåningen.

Vet ni vad jag gjorde då?

Jag låste in mig på toaletten nere. Den enda utan fönster.

Och där satt jag, med släkt lampa, i någon timme och samlade mod.

Jag hann lagom upp på mitt rum innan....

.....

.....

mamma och pappa kom hem.

Hahahahaha!

Så fånigt va!

Men visst jag är nog lika fånig nu med.

För är jag ensam (ja utan vuxet sällskap) så springer jag upp för trappen förbi alla mörka rum så snabbt jag bara kan.

Inte konstigt att jag ramlar i trappen ibland då va?

Nähe!

Huvudvärken verkar inte bli bättre, men håret blev snyggare.

Nu ska barnen käka kvällsmat, så tvn får stängas av.

Inga spökjägare när de är i närheten tack!

Sen blir det film och soffmys med maken.

Lite pretzels med kanske!

Och så önskar jag mig en sak:

lite respons på mitt upplägg med 2 bloggar tack!