Ikväll efter middagen bad jag att få titta på Noahs lösa tand (som varit lös jäääättelänge)
Först såg jag den inte, men den var så lös så den hade flyttat på sig mycket.
Jag sa till Noah att nu är den så lös så vi kan dra ut den.
NEJ! skrek han med skräck i blicken.
Sen kände han på den själv och helt plötsligt
så var den ute!Lite blek blev han dock när det var lite blod på den och han kände blodsmaken i munnen.
Men nu står glaset på hans sängbord, med tanden i och väntar på tandfén som ska komma ikväll.
Ni vet den där stora karlen med pyttesmå vingar.
(barnen har sett nu är det jul-filmerna med Tim Allen)
2 kommentarer:
Wow! Där ser man!!!!
Kul och bra att det inte blev så blodigt...
Jag har mailat dig igen! :-)
Kram!!
Vilken STOR KILLE som tappat sin första tand! Och vilken tur att tandfen visste om det! Kramar från mormor och morfar
Skicka en kommentar