Vansinnesfärd

Igår hände något som fortfarande gör mig skakis när jag tänker på det.

Jag och barnen var ju i Flemington.

När vi skulle åka därifrån och ut på väg 523 som går förbi vårt bostadsområde, så får jag en bil efter mig. En vit liten bil!

Så pass liten att jag inte ser den när den ligger bakom mig.

Alltså, om den legat på normalt avstånd så hade jag ju självklart sett den.

Men nu kan jag säga såhär, hade vi haft en dragkrok hade den vita bilen suttit fast i den!

Nu skulle vi inte hem, utan åka till Whitehouse och köpa pizza, enligt barnens önskemål.

(finns ett italienskt ställe som gör "vanlig" tunn pizzabotten)

Barnens favoritpizza är med mozzarella och bacon.

Så efter oss hade vi då denna lilla vita bil.

Tätt tätt bakom.

Ibland vinglade den över dikessidan.

ibland över de 2 heldragna linjerna i mitten.

Min största fasa var att bli tvungen att bromsa, för då hade hon kört på oss.

Funderingen till varför hon körde som hon gjorde:

DUI

(driving under influense)

Önskar vi skulle åkt hem.

Jag började få panik när hon började vingla mer och mer och komma ännu närmare

(hur hon nu kunde göra det?)

Jag höll ett väldigt långt avstånd till bilen framför, coh då det började närma sig lunchtid så var det ju måånga bilar ute och åkte. Och detta är ingen väg man kör om på.

Eller stannar och släpper förbi.

När vi åkte 2/3 av vägen så bromsar plötsligt bilarna kraftigt framför!

Jag har ju gott om avstånd, så jag kan bromsa in sakta.

Men tror ni hon märker det i tid, tjejn bakom?

Inte!

När hon väl märker att alla bilar framför håller på att stanna,

då får hon väja ut i väggrenen. Så bakom mig till höger,

väääldigt nära min bil står en motorhuv.

Framför har en liten hjortfamilj sprungit förbi, därav allas bromsande.

Lite senare är det ett trafikljus.

Rött!

Då stannar alla igen.

Och då ser jag vad som distraherat henne.

En

MOBILTELEFON!

(här i staten är det förbjudet att prata i mobiltelefon när man kör bil)

Men jag tror inte hon pratat,

jag tror hon har suttit och skickat sms.

Som tur är så svänger hon höger vid trafikljuset.

Jag känner att jag kan andas ut.

Tårarna börjar dock trängas i ögonen.

Och väl framme vid pizzerian, när jag stannat bilen,

då börjar de rinna.

Avskyr verkligen såna bilfärder.

Visst, det hade väl inte varit sååå farligt att bli påkörd av en liten bil bakifrån, men jag hade barnen i bilen och då blir ju allt så mycket mer otäckt.

Idag tänker jag inte köra bil alls,

inte i morgon heller!

Tycker jag har krockat min beskärda del!

(en gång är en gång för mycket)