Home sweet home!

Nu är vi hemma igen efter en 2 veckors tripp till Sverige.

Vädret var väl inte på topp precis.

Regn och kallt, svensk sommar med andra ord.

En grej som som retat oss är all engelsk inblandning i språket.

Fick ju själv en kommentar, en anonym Jönköpingsbo som tyckte att jag blandade in för mycket amerikansk engelska i min blogg.

Men vad denna person tycker om svensk radio och många boende i Sverige kan man ju bara undra.

Vart och vartannat ord på radion var ju engelskt, inslängt i en för övrigt helsvensk mening.

Många slänger sig med engelska uttryck hit och dit och då bor de i ett svensktalande land.

Konstigt att jag då får kritik...

Men men...

.

Besöket i Sverige var kul.

Kallt som sagt, så inget badande för oss vuxna.

Men vi hann träffa släkten och en del vänner.

Öland

Gränna

Jönköping

Linköping

Bio och hotellnatt bara Daniel och jag.

Vi hann även börja längta hem.

.

En annan sak vi gjorde var att berätta att vi ska ha barn igen.

En liten Otis växer i min mage.

Han är beräknad till den 3 december.

Efterlängtad liten pys.

Innan resan var det bara 3 i Sverige som visste (desto fler visste här, därav en spärr mot kommentarer på FB)

Det roliga är att Daniels bror och hans tjej ska ha barn bara 3 veckor efter oss.

.

Min växande mage har varit en av anledningarna till att bloggen bara uppdaterats lite då och då.

Det har nämligen varit svårt att skriva om annat när så mycket nytt hänt här som jag inte velat skriva om innan vi berättat för alla.

Och det är ju alltid roligare att berätta en sådan nyhet öga mot öga.

.

Jag har heller inte mått jättebra.

Spytt från morgon till kväll från vecka 5 och fram till vecka 22.

Nu mår jag bättre, men fortfarande illa vissa dagar.

Första 15 veckorna var jag riktigt trött.

Träningen har det väl varit sådär med.

Jag har spytt så fort jag tagit ut mig för mycket.

Så det har helt enkelt fått bli promenader och simning i poolen.

.

Våra resor, LA, Hawaii och Sverige har tagit på krafterna med tidsomställningar och allt promenerande mm.

Men just nu njuter jag av härliga sparkar, buffar och hicka.

.

Barnen ser fram emot att få en lillebror.

Ja, Wilda har vant sig vid tanken på en lillebror även om hon önskade sig en lillasyster.

När vi var på ultraljud i vecka 20 så var barnen med.

De tyckte det var superspännande.

Ända tills de sa att det var en pojke.

Då tappade Wilda tålamodet och ville åka hem.

Men nu är hon så glad så.

.

Det ska bli riktigt kul att börja om från början.

Nu har jag ju 2 rätt självgående barn.

Sen att köpa allt nytt, barnvagn, bilstol, kläder, säng, skötbord mm.

KUL!!!

Mycket har ju ändrat sig på 8 år.

Sen tycker visst Daniel att jag ska registrera oss i någon butik.

Undrar varför???