Löpband+yoga+ lite annat

Nu är snart denna vecka slut.

Tiden går fort när man har roligt heter det ju.

I tisdags var det bara en helt vanlig dag.

Noah tog bussen, som vanligt.

Skjutsade Wilda till preschool, som vanligt.

Åkte och lämnade mitt mummie-paket, inte vanligt.

Hem och träna, som vanligt.

Duschade, som vanligt.

Vänta på Noah, som vanligt.

Hämta Wilda, som vanligt.

Ute och leka, som vanligt.

In och fixa lunch, som vanligt.

mm, mm.

Ni fattar trallen va?

Wilda hade dock haft en ovanlig dag i tisdags.

Hon fick åka SKOLBUSS.

Lyckan var total!

De åkte iväg till en Pumkin Patch och plockade ... pumpor! Snopet va?

Sen matade de djuren och lekte.

Med sig hem hade hon en fin liten pumpa.

Iom att hon går hela veckan så fick hon göra samma sak igår igen.

Alla barnen måste ju få chansen att göra samma sak.

Oavsett om de går må.ons,fre eller tis,tors.

Så igår valde jag att följa med.

Dock fick vi mammor inte plats på bussen, men farmen ligger inte så långt bort från dagis.

Så det blev skolbuss igen.

Hölass igen.

Plocka pumpa igen.

Mata djuren igen.

Leka igen.

Men denna gången fick hon göra allt med mig.

Hon borde ju vara glad, kan man tycka.

Men tjurigare tjej fick man leta efter.

Det var bara när en pojk kompis tog hennes hand och höll den ömt som hon slutade tjura.

Ingen av dem låtsades om att de höll varandra i handen, de tittade åt varsitt håll och låtsades som inget.

Så sött!

Första kärleken?

Jag vet att han gillar Wilda för det sa han igår morse: I´m gonna marry Wilda! Just so you know miss Malin.

Gulligt värre!

Idag hade Wilda sin rainday för Trika-a-thlon.

Så cykeln skulle med.

Och med kom den också.

Väl hemma efter preschool/skola så cyklade barnen.

Och Wilda kom på att jag lovat att stödhjulen skulle av efter att hon haft med cykeln igen.

Så av åkte de.

Och vad händer?

Jo hon vurpar efter 1 meter.

(hon har ju lärt sig lite dumheter med stödhjulen på, som att hon kan luta hur mycket som helst åt ena hållet utan att välta)

Så hon säger till mig:

mamma jag kan inte, sätt på stödhjulen igen.

Men jag ger mig inte, det där lät ju nämligen som något som jag kunnat säga.

Så vi tränade, i ca 10 min.

Sen kunde hon cykla och svänga utan problem.

Om hon nu inte tappar koncentrationen och tittar åt ett annat håll.

Så den där rosa cykeln vi lovat henne när hon kan cykla utan stödhjul, den får nog bli inhandlad tidigare än vi trott.

Men vad gör det?

Jag åkte direkt hem efter lämningen i morse.

Bytte om och så ner till löpbandet.

1000kcal!

Sen blev det 200 till med Wilda träningen.

(man får ju springa bredvid även om hon kan)

Sen körde jag ett weightloss-yoga program med Bob

så då blev det 250 kcal till.

Vilken dag va?

Och än är den inte slut...

Kanske lyfta lite vikter i källaren ikväll med maken...

Efter Noahs läkarbesök vill säga.

Eller om jag känner Wilda rätt så blir det mer cyklande.