Ja ett riktigt slag under bältet fick jag igår faktiskt.
Orsak: Jag själv
Anfallare: Jag själv
Försvarare: D (när han kom hem från jobbet)
Jo igår kom sakta huvudvärken krypande.
De senaste nätternas icke-sovande tillstånd var orsaken.
Jag har ju, som jag nämnt tidigare stort behov av sömn.
Och om jag inte sover, då kommer den där hemska migränen.
Igår klarade jag mig dock utan att kräkas.
Försökte få barnen att kika på en film så jag kunde ta en powernap med ögonmask.
Men nej det gick ju inte, var det inte toabesök så var det bråk eller något annat.
När klockan började närma sig makens hemkomst så kom nästa anfall.
Jag blir nämligen helt knas är jag har migrän, kanske alla blir vad vet jag...
Så när jag ligger där i sängen så sjunker mitt humör i botten och sen lite till.
Jag börjar gråta.
Jag har inte hemlängtan till Sverige, det är inte det.
Det är bara så att jag blir så trött på mig själv ibland.
Hade det varit på ett svenskt dagis som alla mammor stått och väntat vid hämtningstiden 11.30 så hade jag varit en av de som pratat mest.
Nu är det inte så.
Nu är jag den som svarar på tilltal, kanske, men bara kanske ställer en fråga.
Men inte mer än så.
Jag uppfattas nog antingen som rätt blyg (vilket jag inte är)
eller dryg (vilket jag definitivt inte är).
Jag är ju egentligen en öppen person som gärna pratar med alla om det mesta.
Den som alltid har en stund för ett samtal (tyvärr inte idag dock Anna...)
Det finns så mycket jag skulle vilja fråga de andra mammorna om, saker som man kan göra runt omkring här, vart det är bäst att klippa sig, träna, bada, mm, mm...
Men jag får inte tummen ur, för jag är rädd att allt som låter så bra i huvudet ska komma ut helt oförståeligt och de blir tvungna att fråga vad jag sa och jag måste säga det igen.
Jag vill njuta av den här situationen vi lever i till fullo.
Jag vill förbättra min engelska
(men då måste jag ju öppna munnen först)
Jag vill leva här och nu.
Jag har inte ångrat en sekund att vi flyttade hit.
Det är bland det bästa vi gjort (bäst är ju barnen förstås;))
Så nu är beslutet taget!
Jag ska försöka hitta något som gör att jag måste prata engelska.
Ta en kurs i något, någonstans.
För jag vill verkligen vara den där sociala människa jag är född till!
Tips någon?
4 kommentarer:
Fy vad det låter hemskt med din migrän! Hoppas verkligen du är bättre nu och att får sova!
Ang detta med språket så tror jag att du helt enkelt måste intala dig själv att det INTE GÖR NÅGOT ifall det du säger kommer ut fel! Tänk såhär: Hur många språk kan de andra mammorna egentligen????? Kan de överhuvudtaget mer än engelska? Der flesta amerikaner kan inte det. och de brukar bli mer eller mindre imponerade enbart av att man själv KAn prata engelska fast det inte är ens modersmål.
Så försök!
Om du nu är en social och öppen person. SKIT i omd et blir fel ordval, fel grammatik, fel ordföljd. Himmel! Huvudsaken är att du börjar att prata. Sedan kommer det komma mer och mer vartefter ni bor längre här. Du hör och läser engelska dagligen så självklart kommer du utveckla det språket!
Jättelyckatill!!!!
Men Hallå Malin , det där grejar du ....
Tänk på alla invandrare här hemma vi förstår ju vad de säger även om det blir gramatiskt fel ( och du förstår ju min dåliga stavning) hihi
När du kommer hit så ska jag snacka lite scvengelska med dig så ska du se att det löser sig för sämre än mig är du inte och jag fixar ju när vi är iväg .....
Oroa dig inte, amerikaner är ju överlag väldigt positiva och öppna och tycker säkert att det är jätteintressant att prata med dig. Jag bodde i USA för många år sedan och jag har bara positiva minnen av att kunna börja prata med vem som helst och även om min engelska var långt ifrån perfekt så var det aldrig någon som kommenterade utan bara nyfikenhet var jag kom ifrån och hur jag hamnat i USA. Go girl, det där fixar du!
Lena
Saltistjejen
Ja migrän är ju sällan kul. Men ibland blir den värre än vanligt. normalt sätt brukar spikmattan funka bra, men inte dagar som igår.
Jag vet att det eg inte gör något om man säger fel eller så, men jag är en perfektionist ch då vill jag att allt ska vara kanon, sen är det ju så jobbigt när jag hör i huvudet hur det ska uttalas och det kommer ut helt fel, känner mig lobotomerad;)
Trebarnmamman
Tack!
Lena
Tack
Kramar till er i massor
(jag vet att jag bara är fånig, men det blir så ibland att jag ifrågasätter mig själv lite för mycket)
Skicka en kommentar