tisdag 26 maj 2009

Svenskar!

När jag lämnade barnen i morse så frågade en fröken vad vi hittat på i helgen.
Sa att vi åkt till beachen igår och att vi badade alla 4.
-Ja ni är ju från Sverige, men jag skulle aldrig gjort det.
Fick jag till svar.
Haha!
Javisst vi är från Sverige och är väl vana vid att havsbad är kalla.
Men det var mååånga amerikaner som badade igår med, förvisso mest barn, men en del vuxna med.
Men vattnet var ju varmare än vad det var när vi var på Gotland förra i augusti förra året och då badade vi ju.
Fast jag blir gärna "känd" som den där svenskan som gör knasiga grejer.
Barnen tittar ju redan på mig pga mina tatueringar.
Så varför inte?
Kan ju bli min roll i alla sammanhang...
För övrigt så är ett namnbyte, eller ett ev smeknamn på g.
Under hela min uppväxt så fick jag alltid bokstaver mitt efternamn och ändå blev det alltid fel, för så kan man väl inte heta?
Visst ett taget namn, istället för att vara en i mängden av alla Carlsson. (minns inte om vi stavade med C eller K, för jag var bara 3 eller 4 år, och nej mamma du behöver inte rätta här)
Men om jag bokstaverar så ska det väl bli rätt?
Icke
När jag sedan gifte mig så bytte jag namn till makens.
4 bokstäver, ett namn som stavas som det låter.
Tror ni jag slipper bokstavera?
Icke, inte ens i Sverige, för det kunde ju inte vara såå enkelt.
Nu är det inte bara efternamnet som behöver bokstaveras.
Nu får jag bokstavera Malin också.
För annars tror de att jag antingen heter Maylinn eller Marlene.
My name is Malin, M-A-L-I-N
Ah Maalin, säger de då.
Like Malin Åkerman, säger jag.
Jaha, uttalas det så, jag har alltid undrat hur det uttalas, får jag som svar då.
Så nej kära älskling det är inte en användbar källa till namnet Malin.
Inte än, får väl vänta tills hon får en Oscar, vilket aldrig lär hända, för såna filmer är ju inte hon med i.
Jaja, Molly kanske, Mayday, Marlene, idéer bitte!!!
Tillägg:
Noah hade varit med i en diskussion på lektionen idag och pratat engelska.
Nu är han på god väg!
Wilda byter ut svenska ord till engelska.
Men mest bara på tisdagar och torsdagar;)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vattnet i havet blir underbart längre fram i sommar och vi har bådat så sent som första veckan i oktober...Men passa er för undervattenströmmar, inte att leka med. Du kommer att se tatuerade amerikanskor på badstranden, jag känner flera och har sett många.
Japp, spindelnät, de är läskiga och kan bli riktigt stora. Förra året visade på TV, ett enormt från Texas.

mammigranten sa...

Anonym
jo visst, jag såg många tatuerade på stranden, men jag är nog den enda av mammorna på barnens preschool, de är lite mer propra där kan man väl säga, om man uttrycker sig fint ;)

Spindelnätet var riktigt läskiga. Vissa grenar såg ut som älhgorn, du vet hur de ser ut innan de grenar sig.
Vem är du?

anna sa...

kul att läsa hur du har det i USA, jag har en kompis som flyttade för flera år sen, och hon beskrev samma sak som du hon var också känd som den lite tokiga svenskan, dessutom tyckte alla att hon klädde barnen sooo special, fast dom såg ut som alla i sverige gör, med sköna lekkläder!

Mz.olsson sa...

Åh, det där med att behöva bokstavera sitt namn! Det får jag alltid göra - först förnamnet, sen efternamnet. Och om det är nån gång jag behöver säga adressen så får jag bokstavera den med... I Sverige var det ju tråkigt att heta Olsson (mitt flicknamn) o jag var så glad när jag fick byta till min mans ganska ovanliga efternamn, men här i USA hade jag inte haft nåt emot att vara en Olson!