Ja där fick jag verkligen för att jag en gång sagt att Wilda är lik Lisabeth, Madickens lillasyster.
Wilda hittade en pärla på golvet på dagis och tog med den hem, jag sa att hon skulle lägga den i pyssellådan vi har. Ni kan nog redan nu ana vad som hänt. Men tydligen så la hon aldrig den där. Nu tittar de på Bolibompa och jag hörde ett helt nytt skrikgråtljud från henne. Hon kommer ner för trappen och säger: min pärla! och pekar på ena näsborren, som tur var i denna höstsnuva så var den lagom snorig och halkig och det räckte att trycka ute på näsan för att få ner den. Och med pärla så tänk snäppet större än en ärta.
Jaja allt gick ju bra, och pärlan den fick hamna i soporna!
2 år sedan
1 kommentar:
Jo, fast jag är egetligen sådan oxå. Men när vi flyttade in i huset så föddes ju Vilme typ dagen efter, så sånt som inte var klart då blev lixom aldrig av... Nu ser jag det knappt, för jag är så van.. Haha!
Skönt att snor kan vara bra att ha till nåt! :) Knasunge!
Skicka en kommentar