35

Ingen vanlig dag idag.
Idag fyller jag 35, men vi firar inte inte.
Är inte alla hemma så räknas det ju inte som en riktig födelsedag tycker jag.
Daniel är i Paris och kommer hem i morgon.
Så på onsdag kommer det firas istället.
Han landar sent i morgon, Wilda har hockeyträning och sen är det registrering till barnens summer camp.
Så att fira i morgon hinns liksom inte med.
Sen att det är min brors födelsedag gör ju även det att det känns fel att firas då.
Inte för att vi kommer ses, men ändå.

Daniel åkte till Paris i fredags.
I lördags hade Noah två hockey matcher på raken.
Hem en sväng.
Lunch.
Otis sov.
Upp till ishallen igen för Wilda skulle på kalas.
Vi åkte alla skridskor en stund.
Noah fick ont i huvudet.
Vätskebrist troligen.
Hem.
Lördagsgodis.
Film.
Natta barn.
Natta mig.
Ställa om klockan.
Frukost.
Tidig lunch.
Åka till hockey söder om Philadelphia.
Lååånngt!
Otis sov 25 minuter.
Jättetrött hela matchen, satt i mitt knä vilket aldrig händer annars.
Han kändes lite varm och gnällde om ont i magen.
Somnar i bilen och sover hela vägen hem.
Köper med thaimat och sushi hem.
Otis äter lite ris och kräks kaskadspya.
Av med kläder städa rent och sen vill han fortsätta äta.
Äter upp hela sin portion.
Duschar.
Kollar på tv.
Lite gröt.
Sen läggdags.
Han sov oroligt hela natten.
Jag sov noll timmar.
Idag är han som vanligt!
Jag är som en zombie.
En 35 årige zombie.
Det där året känns.