Radiotystnad

Att nu har det allt varit tyst här.

Men vi råkade ju ut för stormen Sandy.

Vi fick strömlöst redan vid 12.36 på dagen den 29 oktober och det höll i sig till igår kväll vid 7.30.

Det har varit jobbiga dagar.

Vi har inte kunnat uppdatera oss på hur det sett ut för övriga delar.

Tv, telefon och internet har inte funkat, inte ens med generatorn.

Mobilerna har fungerat av och till.

Ja i år har vi en generator. 

Den har varit kvar i kartongen sedan två dagar från det att vi fick strömmen tillbaka förra året.

Men på söndagen packades den upp, och tur var ju det.

Vi har haft kyl och frys inkopplat. 

Några elelement.

Kunnat ha en lampa eller två, flytta sladd till micron vid behov, eller kaffebryggaren.

Mat har lagats på grillen och på kokplattan på den, eller ätits på restaurang.

Vi har fått åka och tanka upp dunkar dagligen och då stått i kö i ibland timmar.

De började ransonera bensinen för att minska köerna, många fick panik och tankade sina bilar dagligen av rädsla att bensinen skulle ta slut.

Vi har fått åka och fylla på Aten på kommunhuset för att ha till matlagning, daglig tagning och för att kunna  spola i toaletterna.

Barnen har missat 2 veckor i skolan som nu måste tas ifatt på andra dagar under våren.

Hoppas bara inte det blir fler inställda dagar, då kommer de väl gå i skolan fram till 4e juli.

Att inte gå i skolan har fått Noah och Wilda till att bli superrastlösa.

De har bråkat och trotsat så in i nordens.

Otis har varit som ett plåster på mig då han varit orolig.

Han fattar ju att något är fel, men inte varför.

Vi har fått åka till vänner för att duscha.

En vän förbarmade sig även över vår tvätt och hon var så snäll så hon till och med vek den åt oss.

Barnens hockey Coach bjöd hem oss på middag i torsdags, de hade varit utan ström i bara 4 dagar som de sa.

Många har erbjudit oss hjälp.

Och nu är vi evigt tacksamma.

Annars så syns det inte riktigt att det varit en så extrem storm här, åtminstone inte så att barnen skulle missa skola så mycket som de gjort.

Visst har träd legat nere, även på vår tomt.

Elledningar, pålar, mm har blivit förstörda.

Men ändå.

Nästan två veckor känns bara så fel.

Men vi är glada att vi äntligen för att vi äntligen fått tillbaka strömmen.

Trist bara för mina föräldrar som kom hit onsdagen innan stormen.

Men, som de själva sa, de har ju fått mycket tid med barnen nu när det inte varit skola på så länge.

Och som tur var så hann de med att se Wilda spela fotboll på lördagen, båda spela säsongens första hockey match på lördagseftermiddagen och Noah spela fotboll på söndagen.

Resten av matcherna i båda sporter blev ju förstås inställda.

Nu åker både de och Daniel till Sverige i morgon.

Skolan börjar äntligen på måndag igen.

Dock utan halloween firande.

Som tur var hade grannkommunen inte ställt in sitt firande, bara flyttat det till i måndags.

Så Otis fick fira för första gången.

Och mina föräldrar fick se hur det går till på riktig.

Nu ska jag sova.

Börj