Att avsluta

Ja nu ska jag inte lägga ner bloggen. 

Men Otis och jag har avslutat amningen.

Det började med att vi la ner den på natten så han skulle börja sova hela nätter.

Vilket gick bra, i och för sig så vaknar han fortfarande en gång per natt, men en gång är bättre än 10. Jag ammade honom på morgon och kväll enbart. Funkade bra i början. 

Men nu i slutet av förra veckan så började han tappa intresset. 

Han är så intresserad av annan mat, dricker vatten, äter gröt, så näringsmässigt tror jag inte amningen tillfört så mycket sista tiden. 

Så nu, sedan i fredags morse är brösten åter mina egna.

Ingen mer mjölkfabrik här inte.

Känns dock lite vemodigt. 

Jag var i valet och kvalet många gånger under förra veckan.

Han är ju ändå min sista bebis.

Sista barnet som ska ammas, så den där sista amningen ... 

Ja det var svårt helt enkelt.

Det har verkligen varit en underbar tid. 

Jag tycker själva amnings stunden är så mysig, man fylls av glädje och värme när man sitter där med sin underbara bebis. 

Sen ännu en grej som gjorde det svårt att avsluta var att det innebär ju att han börjar bli stor, min lilla bebis.

Ja stor är han ju rent fysiskt, men han är ju faktiskt bara 10 månader.

Men snart har första året gått.

Thanksgiving, sedan blir han ett år.

1 år!

Mitt lilla matvrak.

Min lilla solstråle.

Min underbara lilla Otis.

Annars är här allt bra, lite förkyld bara.

Mest jag dock, men hellre det än barnen.

De hade för övrigt kalas i helgen, två för Wilda och ett för Noah.

Och så fotboll för båda på det.

Fullt upp helt enkelt. 

Löven börjar ta över trädgården.

Det är fullt överallt.

Och ändå ser träden inte ut att ha tappat några alls nästan.

I huset har det inte hänt så mycket mer.

Lite gardiner har kommit upp.

Otis rum är nog bestämt hur det ska bli, men inget gjort.

Nu vaknade Otis, dags att ge honom mellanmål, sedan kommer de stora snart hem.

Kram på er!