Snart ensamma igen

I morgon åker de hem igen, mina kära föräldrar.
Det kommer bli tomt när de åker. Undrar vad Otis kommer tycka. Kommer han fatta att de åkt? Kommer han sträcka armarna mot mormor och morfar för att de ska ta upp honom när han ser dem på datorn?
Det är ju det som är jobbigast när man skiljs åt. Att lilla Otis inte förstår. Noah och Wilda vet ju att vi ses igen, även om de kommer bli ledsna.
Vi firade i varje fall ordentligt ikväll mer hibachi och sedan mys med Puss in Boots här hemma.
Vi har haft underbara dagar med mycket sol och bad. Vi har (inte jag, men alla andra) spelat minigolf, plockat persikor, shoppat, haft hockey träning för barnen, shoppat, packat ner massor, varit i central park, Atlantic City, ätit glass, spelat spel, mm, mm, mm. Kul har vi haft! Och vi kommer sakna dem. Men vi kommer även få fullt upp framöver. Packa, packa, packa, flytta, flytta, flytta, packa upp, packa upp, packa upp. Och sedan kanske måla lite också...
Nu ska jag umgås lite mer med våra gäster innan det är läggdags, de kommer snart ner efter att ha läst sagor för barnen.
Otis sover i sin säng sedan länge.