Wilda hade fotbollsträning i måndags kväll.
Såg att hon grejade med munnen.
Sedan pratade hon med kompisarna.
Sa något till coachen.
Sedan kommer hon springandes till mig med gråten i halsen.
Hon har tappat tand nummer 2.
Som vi väntat på att den skulle lossna.
Den har varit så lös så hon kunnat vicka den åt alla håll.
Nya tanden har redan dykt upp bakom.
Så äntligen, på fotbollsträningen lossnar den av sig själv.
Wilda känner något som sticks i munnen och sätter händerna för och spottar ut den.
Som tur var så tappade hon den inte.
Då hade det varit gråt och (ja eller inte) tandagnisslan.
Men nu gick det ju bra.
Kaxig som attan inför kompisarna.
Men gråter när hon kommer till mig, det var ju blodigt ju.
Så söt!
1 kommentar:
Ja ja Malin!
Wilda är lik sin mamma men söt ändå. Skojar bara, du är också söt. Kommer ihåg när du började gråta utanför vårt hus eftersom du var rädd att gråten inte skulle räcka ända hem annars :)
Kram mamma
Skicka en kommentar