Efter att vilda Wilda gjorde sitt besök i stora sängen så har både jag och maken (eller hubby som dom säger här) sovit uselt.
Noah är en rätt stillasovande pys, om han är frisk.
Men Wilda, Wilda Väderkvarn är vildare än få.
Hon snurrar
Hon sprattlar
Hon sparkar
Hon viftar
oavsett tillstånd.
Och trots att vår säng är bredare än en normal "svensk" dubbelsäng (194 jämfört med 180) så blir den trång när lilla yrvädret sover hos oss.
Att jag sedan även köpt en sån där siliconskena att ha i munnen för att dels skydda tänderna, dels lära mig att slappna av i käken då jag biter ihop tänderna så mycket när jag sover så jag vaknar med huvudvärk och ont i käken, gör ju inte saken bättre.
Har sovit med den i munnen i en vecka och har ju inte riktigt vant mig.
Men nu ska det snart bli ett träningspass, så kankse piggheten kommer tillbaka.
I eftermiddag när solen är mindre stark blir det till att gå ut och leka/sola/läsa.
Denna veckan blir en kort vecka, men nästa blir desto längre.
D kommer vara ledig torsdag och fredag, för att sedan åka på mässa till Chicago på lördag och kommer hem igen på måndag.
Vilket innebär att vi tar helg redan på torsdag. Men att nästa jobbvecka börjar på lördag och slutar nästa fredag.
Segt!
Och en helg är ju inte riktigt helg om inte hela familjen är hemma, eller hur Anna?
Hoppas bara vädret blir bra i helgen så den går fort och obemärkt förbi.
Nu tillbaka till dagen!
Idag händer typ noll egentligen.
Är lite trött på vissa saker, men det är väl så det kan vara ibland.
Men jag ska vara stolt och strunta i det bara tänkte jag.
Så får vi se vad som händer!
2 kommentarer:
Ibland är det skönt med kortveckor. Helgen kommer ju så mycket snabbare då! Att bli trött är väl bara naturligt. Det är ju inte riktigt samma sak som hemma med massor av vänner och ev släkt runtomkring en. Nu har jag lyckats få kontakt med en del här, men det tog lite tid. Är ju flitig besökare på gymmet och där har jag givetvis hittat många likasinnade. En del av grannarna här börjar också lätta på trycket, men långt ifrån alla. Jag är ju den där svenska kvinnan från Sverige. Nu har vi sådan tur att en av våra grannar har barn i samma klass som vår Minsting. Mycket bra. Hon är riktigt mysig och vi umgås en del. Hur länge stannar ni USA?
Kram
Tack för tipset om stamples!
Det är tänkt att vi ska stanna i minst 3, men troligen 4 år om allt går bra med nästa visum. Men kontraktet är på 3 år med ev förlängning.
Jo dagarna blir ju segare när man inte umgås med någon och inte har så mycket mer att se fram emot än att ens make ska komma hem.
Mycket datortid blir det ju för att hålla kontakten med de där hemma.
Har fått förfrågan om att gå med i en Mother´s club, med hemmamammor i området, så det låter väl troligt om det känns ok med de som är med där, trist om man inte känner att det stämmer med någon.
Annars så finns det ju hemmafruar på gatan här som umgicks med de som äger huset, men de är ju äldre iof...
Så något ska väl hända ivf, hoppas jag.
Tränar blir det ju än så länge att jag gör hemma, pga tidsbrist utan barn. Sen är jag väl ingen gruppträningsmännsiska, om det inte gäller lagidrott vill säga, men förhoppningen är ju att få in Noah på simskola och Wilda på typ lek&plask liknande, kommer inte på vad de kallar det här, och då lär man väl träffa fler med barn i samma ålder.
Kram
Skicka en kommentar