Den stora händelsen som inträffade i onsdags är att Noah lärde sig cykla.
Vi har ju tränat så smått sen när han fick sin stora cykel förra sommaren och självklart sen vi flyttade hit.
Men han har bara vägrat
lagt armarna i kors
kört ut underläppen
och sagt att:
jag kommer aldrig lära mig cykla!
Jag har kontrat med:
Bara så du vet så kommer morfar tjata om att du ska cykla när han kommer.
Noah verkar ha accepterat det hela och direkt i måndags, utan sura miner så började de öva, vi fick dock hjälpa till även jag och mormor för det är ju inte så skönt för ryggen att gå så.
I tisdags började vi kunna släppa cykeln på raksträckor och i onsdags så cyklar han även i kurvor. Han sätter ner det ena eller andra benet, han kan starta, mm.
Han är underbart duktig
Och jag är sååå stolt!!
Wilda kontrar med att få sina stödhjul höjda, så nu är de bara i när hon svänger.Vi fick även höja hennes sadel nu när hon är mer säker på att cykla.
Frågan är bara om hon verkligen ska leka bogserbil??
Och du Anna, jag saknar våra dagliga samtal massor!Kom tillbaka snart!
Kram min kära vän
(korta inlägg, jag vet, men det får bli så nu när vi har besök)
4 kommentarer:
Åh, ett stort steg! Grattis till de små cyklisterna - och den stolta modern! :)
Å vilken duktig son du har! Meja var precis likadan. Med allt egentligen, cykla, sluta med blöja, ja vad som helst. Hon gör det inte förrän HON har bestämt sig liksom. För tillfället är det skridskor hon vägrar ens prova. Så det får väl vänta till nästa år, just nu är man ju inte så sugen på att stå i en ishall i vårvädret...
åh, vad duktig han är! Wilda oxå såklart. Vi har cykelträning här oxå;) man blir lätt en aning sned i ryggen:D
Grattis Noah, va duktig du är! Snart är det Alice tur, då ska vi tala om att du kan så blir hon säkert sugen på att kunna hon med. Vi ska bara köpa hennes cykel först :-)
Skicka en kommentar