Telefonsamtal!

När det ringer här så är det ju inte säkert att det bara står ett nummer.

Det kan stå

ett namn

ett företag

out of area

unknown number

mm

Idag ringde det.

Jag har tagit för vana att inte svara i telefonen om jag inte vet vem det är som ringer.

Dels för att det ibland blir lååånga samtal med mycket ursäktande för att jag inte hör vad de säger. För det är nämligen så att när telefonen ringer så är barnen som små magneter som dras till en aktiv telefon.

De är precis bredvid hela tiden och busar och bråkar, trots att jag försöker gå ifrån.

Annars är de rätt väluppfostrade, om än rastlösa just nu då de saknar lekkamrater.

Dels för att det ofta har med försäljning av något att göra och jag inte vill råka gå med på något för att jag inte hör.

Sen har vi ju faktiskt telefonsvarare, så är det något viktigt så får de väl prata in där då ochjag ringer upp.

Men pga att vi väntar på att de som flyttade hit våra möbler ska komma och hämta tomkartonger och papper så måste jag ju svara på de nummer jag inte känner igen.

Så nu i morse, när äggen kokade över barnen tjoade och skrek så ringde det, jag svarade på ren svensk automatik.

Det visar sig vara någon insaming för polisen i NJ.

De ville att vi skulle skänka pengar.

Jag förklarar, för att bli av med dem på ett trevligt sätt (vet ju inte ens om det var från polisen, eller om det var någon lurendrejare) att sånt har min man hand om och jag vill inte ta det beslutet.

Ja men då kan du ju skänka minsta beloppet, 10 dollar, och sen prata med din man.

Jo, visst kan jag väl det sa jag.

Då skulle det spelas in att jag godkänner beloppet.

Fick bokstavera mitt namn typ 10 gånger.

Så svårt kan det väl inte vara

M A L I N

(har hänt en gång till idag och klockan är ju inte ens 11 än)

Då skulle de plötsligt ha mitt kortnummer!

Då blev jag misstänksam

Ringer de från en polismyndighet och vill att man ska lämna ut sitt kortnummer per telefon???

Nej så korkad är inte ens jag, blond svensk (jaja, fuskblond då)

Så jag kör på mitt vanliga kort.

Det vill säga det där svenska bimbokortet.

Du vet, jag är nyinflyttad från Sverige och har bara ett svenskt gammalt kort, men inga pengar på det.

Ja men har det inte 16 siffror på det då?

Nej, men alltså jag har inga pengar på det ändå.

Lite misstänksam blir man ju faktiskt.

Han sa att det skulle dyka upp något i brevlådan, men en gåva och något för att fixa betalningen.

Får väl se om det gör det, isf var det ju polisen.

Om inte så lyckades jag väl slippa bli bedragen då.

Så nu svarar jag bara i telefonen om jag är säker på vem det är, annars får svararen ta det.

Och om det är viktigt så ringer de väl igen.

Sen inser jag även att jag kanske inte ska öppna dörren heller!

Nu gjorde jag det precis.

Och vem var det då?

Jo de där som man på ett mycket fint sätt lyckats få förstå att man inte är ett dugg intresserade av att ha dem springande i dörren i Sverige.

Jehovas vittnen!

Och inte nog med att de ringer på här en gång, de ska komma tillbaka och diskutera frågor man har till en gud man inte tror på...

Får väl helt enkelt se till att få plats på preschool till barnen snarast ch sen hålla mig hemmifrån hela dagarna.

Nä, skämt och sido...

Tillägg:

Kan ju även meddela att när damerna från Jehovas förstod att jag inte var härfrån och då frågade var jag kom ifrån, Sverige, så trodde de att jag var en nanny, hahahihi!

Inte så många nannys som kommer från Sverige som är 30 va?

Ännu en sak som hänt angående det här med åldern.

I tisdags när jag fyllde så yckte D att jag skulle beställa in en Manhattan, både för att vi varit i NYC och för att det var min födelsedag.

Men jag avstod, dels för att jag inte var sugen, dels för att min plånbok, med leg och allt var hemma. Jag hade ju en väskfri dag!

Förra och den enda gången här i USA var när vi var i Orlando som jag beställde en drink så fick jag visa leg.