Natten spenderade jag med att hosta hysteriskt och vara allmänt igentäppt i näsan. Hade lyckan att ha båda mina barn i sängen, vilket gjorde att jag aldrig behövde somna, för antingen så hostade jag, eller så kunde jag inte andas, eller så kivades barnen. Underbart helt enkelt!
Skjutsade till dagis, Wilda ville inte vara där, har väl glömt hur roligt det eg är att leka och busa, var ju likadant på onsdagen. Noah hade superbråttom in.
Under tiden de var där så var jag ner på stan och fixade födelsedagspresent till kusinen. Sen hem och vila, gick sådär, telefonen ringde i ett, felringningar, försäljare, mamma...
Hämtade barnen, lekte lite med dem, åt clementiner, busade och gosade.
Vid kvällsmaten hände det värsta av värsta tänkbara vad gäller bus vid matbordet. Gjorde varsin blåbär/hallonsmoothie till dem, och mackor. Var tvungen att lämna dem en stundc för ett akut toabesök. Hör Noah ropa att Wilda skvätter på bordet med sitt sugrör, Wilda kontrar med att det gör Noah också. När jag väl kommer in i köket ser jag den prickiga duken (vax som tur var) och sen ser jag hur vattenringarna efter stenen som släpptes bli större och större (inte en riktig sten, men ni vet hur det blir när man släpper en sten i vattnet och det börjar med en liten ring och sen blir de bara större och större). Brottsplatsen visar sig vara nästan hela köket. Golv, tak, skåp, kökssoffan, kuddarna, stolarna, lampan. Kör upp barnen på deras rum för att skämmas. Är helt hystersisk av trötthet, besvikelse och ledsamhet. Ringer mamma och ber henne komma ner dels för att jag ska få en chans att koppla bort barnen dels för att jag behövde hjälp med att se om jag missat några fläckar. Jag var sååå arg!
Noahs förklaring till det hela buset var att han saknade pappa. Och visst har de varit mer trotsiga och bråkiga denna gången, mer än det totala trotset på alla höstens pappa-borta-dagar, men ändå, lek vid matbordet tolereras inte!
Noah grät så fort han tänkte på pappa, Wilda är väl inte riktigt lika utagerande som honom, men hänger gärna med på bus. Jag skällde en hel del, men sen blev det mycket gos och pratande och förklarande och undrande.
Men att vi alla saknar dig D det är bevisat på många sätt nu!
2 år sedan
2 kommentarer:
nej nej, hur gick det, fick du bort allt?? Inge vidare med barn som saknar sin pappa, fråga mig jag vet !!!! Ibland är det bara för eländigt, stackare det värsta är ju att de är hur gosiga som helst efter man vart skogstokig!!!!
hej,
ja sånt är ju skitjobbigt. och det händer alltid när man är som mest trött oxå...
Du, hur går det med din nya kamera? Funderar på att köpa en digital systemkamera men vet inte vilket märke...
hoppas den här dan blir bättre hos dig!
Skicka en kommentar