Året som gått!

Kan ju börja med att säga att detta året varit hattigt.
Sen länge har vi velat flytta tillbaka till vår hemstad för att åter testa på astt bo där. Jag vet att jag för 10 år sedan när jag flyttade till D i Göteborg sa: ALDRIG mer Tranås! men det ändrade sig när vi började planera familj. Efter mycket om och men så hade vi ju ändå kommit tillbaka till Småland, men inte Tranås.
D sökte jobb på jobb på jobb, men det var ju inte lätt, han är ju ingen vanlig nisse som kan ta vilket jobb som. Visst hade han väl kunnat det, men då hade han ju varken varit lycklig eller kunnat beta av sitt studielån. Han sökte jobb i Tranås, i städer med upp till 2 timmars pendlingsavstånd till Tranås (då hade vi eg kunnat flytta tidigare för till Åseda var det bara 1½)
Och till sist fick han ett kanonjobb, men i Mariannelund, dvs nästan 1 timme pendling enkel resa, men bättre jobb än tidigare, tjänstebil och lön som kompenserade den extra kostnaden för pendling och tjänstebilsavdrag, men det skulle ju innebära att han skulle vara borta uppemot 11 timmar om dagen.
Vi köpte hus i Tranås, vann budgivningen i april och skrev i maj. En vecka senare ringde en rekryteringsfirma om ett jobb i USA, han sa nej.
Han hade även sökt ett jobb i Tranås. Fick det också, lägre lön dock, mindre ansvar, men 5 min på cykel. Svårt val, men han sa upp sig från det andra jobbet innan han ens börjat.
Nej till USA-jobbet igen, och igen och igen, åkte förvisso upp och träffade dem, lite spännande var det ju, se vad de hade att erbjuda, vad det var för företag och vad de hade tänkt framöver.
Fick nyckeln till nya huset den 1 juli, började taptetsera och måla barnens rum, allt var vitt i hela huset, och barnrum ska ju vara barnrum!
Flyttlasset gick 7 juli, då var D mellan arbeten.
Första veckan i augusti började han jobba här i stan. Sen ledigt en vecka för semester på Gotland med mina föräldrar. Under den veckan tackade han ja till jobbet i USA.
Tillbaka på jobbet och sa upp sig på tisdagen, fick som tur var gå direkt, då första resan till USA var inplanerad till sista helgen i augusti och sen dess har han pendlat till Stockholm coh avrit borta från måndag morgon till torsdag kväll Några gånger har han även åkt till USA och varit borta 14 dagar ca.

Så detta året har varit en känslomässig bergochdalbana.

Jag för min del skolade in barnen på kooperativet i Åseda i januari, började jobba med plåtarbeten, fönsterbleck och sånt. Det absolut tråkigaste jobbet någonsin. Trodde jag skulle få göra ett riktigt jobb, men kände mig istället som en prao pga noll uppdrag. Fick sortera skruvar, måla maskiner städa mm, sånt som ingen annan vill göra. Jobbade in alla raster för att komma därifrån. Vabbade massor då barnen blev kanonsjuka. De hade ju aldrig varit på dagis innan. Det var förkylningar, öroninflammationer, ögoninfektioner, Wilda med lunginflammation, mm, mm.
Sen till råga på allt så fick jag problem med min högra hand, fingrarna domnade bort, kunde vakna av att de var borta. Blev sjukskriven i 2 veckor för att vila upp och se om det bara var en inflammation, fick tabletter mot det. Puckoläkaren skrev inget om ev karpaltunnelsyndrom som han pratade med mig om, utan bara att jag var överansträngd pga att jag varit hemma med barn i många år. Som om man inte använder sina händer och armar mer då än annars, allt bärande av bebis mm. Jag menar prata om en sak och sen skriva något helt annat. Ringde ivf min chef på en fredag och sa att jag inte kunde komma veckan därpå heller pga sjukskrivning. På måndagen ringde han och sa upp mig. Hade då en månad kvar av min provanställning.
Sen dess har jag varit arbetslös, lämnat och hämtat på dagis efter deras 15 timmars schema. Packat inför flytt, packat upp efter flytt, haft krångel med arbetsförmedlingen, sökt jobb i mängder. Så mitt år är rätt så snabbsummerat. Och jag kan ju då även påpeka att handen fortfarande krånglar, men det går väl över någongång hoppas jag, den där inflammationen läkaren pratade om i mars menar jag ;)

Började blogga inför flytten 1 september, men bytte i november till denna mycket bättre. Började dock för att släkt och vänner skulle kunna följa vårt liv lättare i USA, men alla andra är självklart också välkomna att läsa. Lämna gärna kommentarer!

Nu är det snart dags att börja packa igen, bara det oömma, resten får flyttfirman ta hand om. Planera första veckorna over there och sen bara njuta av att jag kommer slippa de svenska myndigheterna och alla deras papper och isället bara fokusera på familjen!

Gott Nytt År
Kram