Hej igen!

Nej jag har inte lagt ner bloggen, men det har varit mycket nu.

Otis fyllde 1 år, vilket vi firade med tårta och presenter.

Vi åkte till Sverige över jul och umgicks med släkt.

Dock hann vännbesök inte med då vi blev sjuka (alla utom Noah).

Och den inplanerade hotellnatten som Daniel och jag skulle njuta av blev inte av den heller.

Så inte fick vi njuta av god middag och umgänge med Otis gudföräldrar heller.

Vi firade nyår och åkte sedan hem igen.

Hem till vårt underbara hus i detta underbara land.

Ja för detta är hemma.

Sverige känns inte som hemma.

Vi åker dit på besök, för inte kan det kallas semester inte.

Man är ju mer stressad och uppe i varv när man kommer hem än vad man var när man åkte.

Barnen hade kul och lekte med sina kusiner.

Vi hann njuta av lite snö innan vi blev sjuka och innan regnet kom och snön försvann.

En sak är vi överens om, Daniel och jag, vi kommer nog inte åka till Sverige på annan tid på året än på sommaren om vi inte måste.

Man blir ju bara sjuk om man åker på höst, vinter eller vår!

Efter resan så har det varit skola och hockey som vanlig.

Vi har även fått två nya familjemedlemmar.

Jules och Dexter, två små söta hamstrar.

Barnen har själva ansvaret för dessa små sötisar.

(med övervakning såklart)

De ger dem mat, vatten, städar burarna, aktiverar, gossar, leker med dem.

Och än så länge gillar barnen det.

Otis är väl kanske lite tveksam, han förstår väl inte vad det är.

Under kommande veckor så ska det kollas på bilar, mitt leasekontrakt gå ut nu i vår.

Blir spännande.

Har dock insett att jag behöver en större bil, med vagn och hockeybags så är det ingen plats över i bagagen.

Och jag ska kunna få plats med två till i bilen egentligen.

Vilket kommer behövas mer och mer.

Barnens kompisar i hockeyn kan komma att åka med, kompisar från skolan, mm.

Då funkar det inte med noll bagage med tredje raden uppfälld.

Får se vad det blir för bil...

Vi har även fått en tråkig utgift, måste inhandla en ny diskmaskin då den som var i huset vid köpet gått sönder.

Alltid kul med nytt och fräscht, men ändå inga roliga pengar att lägga ut.

Dags att lägga mig i makens famn och kolla färdig på The Dark Knight Rises.

Njuter

Jag njuter för fullt av att ha Daniel hemma.

Delat ansvar för barnen.

Någon som värmer upp sängen.

En vuxen att prata med.

Någon skäggig att pussa på( inte skäggig skäggig, men snyggt orakad efter att ha varit på resande fot)

Nu målar han.

Barnen sover.

Jag slöar i soffan.

Här går det undan

Tiden går ju som sagt fort när man har roligt.

Vi har hunnit med mycket sen jag skrev sist.

Fotbollsavslutningar.

Hockey turnering ( som de vann, Noah stod i mål och Wilda gjorde sitt första mål i hockey).

Otis har hunnit fylla 1! År.

Han vägde även in på 12986g och var 82,5cm. 

Han fick tre sprutor (influensa, hepatit a, vattkoppor).

Och självklart blev han sjuk.

Snorig, lite hosta och lite feber igår.

Daniel har hunnit med 2! Sverige resor, kommer hem i morgon.

I måndags hade vi föräldrar chansen att vara med på träningen, jag hade jättekul!

Att man an sakna skridskor och klubba å mycket!

Förvisso hockeyklubba och puck, men ändå.

Vi at även hunnit med att börja måla.

Matsal, hall, groventre och kök, men tyvärr är det inte klart ännu. 

Men snart så.

Sen så ska det julpyntas.

Göras glögg.

Bakas pepparkakor.

Bakas lussebullar.

Mm

Mm.

Och just, Otis rum ska fixas iordning med.

Garderob ska stängas är i hans rum och öppnas upp i vårt rum.

Sen ska det målas och inredas så han kan flytta in där.

Nu ska jag lägga mig, ja vet klockan är bara 8.20 men efter en natt med en snuvig Otis som gjort att jag sovit noll så behöver jag sova redan.

God natt på er!

Knasigt

Börjar bli trött efter att ha sovit så dåligt under så lång tid, man har ju frusit och sedan oroat sig att Otis ska frysa med.

God natt!

Radiotystnad

Att nu har det allt varit tyst här.

Men vi råkade ju ut för stormen Sandy.

Vi fick strömlöst redan vid 12.36 på dagen den 29 oktober och det höll i sig till igår kväll vid 7.30.

Det har varit jobbiga dagar.

Vi har inte kunnat uppdatera oss på hur det sett ut för övriga delar.

Tv, telefon och internet har inte funkat, inte ens med generatorn.

Mobilerna har fungerat av och till.

Ja i år har vi en generator. 

Den har varit kvar i kartongen sedan två dagar från det att vi fick strömmen tillbaka förra året.

Men på söndagen packades den upp, och tur var ju det.

Vi har haft kyl och frys inkopplat. 

Några elelement.

Kunnat ha en lampa eller två, flytta sladd till micron vid behov, eller kaffebryggaren.

Mat har lagats på grillen och på kokplattan på den, eller ätits på restaurang.

Vi har fått åka och tanka upp dunkar dagligen och då stått i kö i ibland timmar.

De började ransonera bensinen för att minska köerna, många fick panik och tankade sina bilar dagligen av rädsla att bensinen skulle ta slut.

Vi har fått åka och fylla på Aten på kommunhuset för att ha till matlagning, daglig tagning och för att kunna  spola i toaletterna.

Barnen har missat 2 veckor i skolan som nu måste tas ifatt på andra dagar under våren.

Hoppas bara inte det blir fler inställda dagar, då kommer de väl gå i skolan fram till 4e juli.

Att inte gå i skolan har fått Noah och Wilda till att bli superrastlösa.

De har bråkat och trotsat så in i nordens.

Otis har varit som ett plåster på mig då han varit orolig.

Han fattar ju att något är fel, men inte varför.

Vi har fått åka till vänner för att duscha.

En vän förbarmade sig även över vår tvätt och hon var så snäll så hon till och med vek den åt oss.

Barnens hockey Coach bjöd hem oss på middag i torsdags, de hade varit utan ström i bara 4 dagar som de sa.

Många har erbjudit oss hjälp.

Och nu är vi evigt tacksamma.

Annars så syns det inte riktigt att det varit en så extrem storm här, åtminstone inte så att barnen skulle missa skola så mycket som de gjort.

Visst har träd legat nere, även på vår tomt.

Elledningar, pålar, mm har blivit förstörda.

Men ändå.

Nästan två veckor känns bara så fel.

Men vi är glada att vi äntligen för att vi äntligen fått tillbaka strömmen.

Trist bara för mina föräldrar som kom hit onsdagen innan stormen.

Men, som de själva sa, de har ju fått mycket tid med barnen nu när det inte varit skola på så länge.

Och som tur var så hann de med att se Wilda spela fotboll på lördagen, båda spela säsongens första hockey match på lördagseftermiddagen och Noah spela fotboll på söndagen.

Resten av matcherna i båda sporter blev ju förstås inställda.

Nu åker både de och Daniel till Sverige i morgon.

Skolan börjar äntligen på måndag igen.

Dock utan halloween firande.

Som tur var hade grannkommunen inte ställt in sitt firande, bara flyttat det till i måndags.

Så Otis fick fira för första gången.

Och mina föräldrar fick se hur det går till på riktig.

Nu ska jag sova.

Börj

Storm

Nu kommer den väl snart.
Stormen.
Allt utomhus som går att ta in är inne.
Vatten uppfyllt i som går.
Batterier och ljus framme.
Och skolan är stängd måndag och tisdag.
Håll tummarna att vi får behålla strömmen denna gången.

På två ben

Har ni sett videon?

Den på Facebook?

Där vår lilla goa Otis går så sött?

Började i morse då han gick dryga metern. 

Med mig, Daniel och Wilda som vittnen.

Sedan har han gått och gått och gått under dagen.

Och nu ikväll så gick han till och med i skor.

Inte illa att avancera så på en dag.

 Och han är såååååå nöjd!

Att avsluta

Ja nu ska jag inte lägga ner bloggen. 

Men Otis och jag har avslutat amningen.

Det började med att vi la ner den på natten så han skulle börja sova hela nätter.

Vilket gick bra, i och för sig så vaknar han fortfarande en gång per natt, men en gång är bättre än 10. Jag ammade honom på morgon och kväll enbart. Funkade bra i början. 

Men nu i slutet av förra veckan så började han tappa intresset. 

Han är så intresserad av annan mat, dricker vatten, äter gröt, så näringsmässigt tror jag inte amningen tillfört så mycket sista tiden. 

Så nu, sedan i fredags morse är brösten åter mina egna.

Ingen mer mjölkfabrik här inte.

Känns dock lite vemodigt. 

Jag var i valet och kvalet många gånger under förra veckan.

Han är ju ändå min sista bebis.

Sista barnet som ska ammas, så den där sista amningen ... 

Ja det var svårt helt enkelt.

Det har verkligen varit en underbar tid. 

Jag tycker själva amnings stunden är så mysig, man fylls av glädje och värme när man sitter där med sin underbara bebis. 

Sen ännu en grej som gjorde det svårt att avsluta var att det innebär ju att han börjar bli stor, min lilla bebis.

Ja stor är han ju rent fysiskt, men han är ju faktiskt bara 10 månader.

Men snart har första året gått.

Thanksgiving, sedan blir han ett år.

1 år!

Mitt lilla matvrak.

Min lilla solstråle.

Min underbara lilla Otis.

Annars är här allt bra, lite förkyld bara.

Mest jag dock, men hellre det än barnen.

De hade för övrigt kalas i helgen, två för Wilda och ett för Noah.

Och så fotboll för båda på det.

Fullt upp helt enkelt. 

Löven börjar ta över trädgården.

Det är fullt överallt.

Och ändå ser träden inte ut att ha tappat några alls nästan.

I huset har det inte hänt så mycket mer.

Lite gardiner har kommit upp.

Otis rum är nog bestämt hur det ska bli, men inget gjort.

Nu vaknade Otis, dags att ge honom mellanmål, sedan kommer de stora snart hem.

Kram på er!

Just det

Wilda tog ju hål i öronen i lördags med ju!

Dags för uppdatering kanske

Hej igen på er, nu har tiden verkligen flugit iväg.
Men det blir väl så med 2 skolbarn, en bebis och ett nytt hus.
Vi har hunnit komma i ordning i vissa rum såsom sovrum, kök och vardagsrum. Lite nya möbler är på ingång till kontoret och gästrummet. Matsalen behöver målas om igen då det inte blev bra med färgen vi valde. Eller färgen är det väl inget fel på, men i och med att den har lite lyster i sig så syns numera varje penseldrag/rollerrull. Inget bra! Och då hade vi ändå in proffs som gjorde det.
Sedan fattas det tavlor på väggarna i alla rum. Men det kommer upp snart.
Gardiner fattas också, men för att få upp dem så behöver vi gardinstänger. Ska inhandlas det med snart.

I skolan går det jättebra för barnen. De kommer ofta hem nöjda och glada och kastar sig över läxorna (nej jag är inte ironisk, detta är faktiskt sant).
Efter läxor är det dags för aktiviteter.
Måndag: hockey för båda
Tisdag: fotboll för Noah
Onsdag: hockey för båda
Torsdag: gympa för Wilda
Fredag: fotboll för Noah först sedan hockey för båda
Lördag: fotbollsträning sedan match för Wilda
Söndag: fotbollsmatch för Noah

I slutet av oktober drar även hockeymatcherna igång för dem. Så det är full fart här kan man ju lugnt säga. Fotbollen fortsätter fram till slutet av november. Sedan uppehåll till april. Så då blir det lite lugnare.

I övrigt så har jag tatuerat mig, igen. Men inget Otis än, det kommer, måste bara klura på placering först. Jag kämpar på dagligen med att få ordning. Jag har även tagit över städningen i huset igen, är väl troligen för pedantisk för att ta in någon annan att städa. Jag hade nämligen alltid något att klaga över när de varit här, inte till dem men jag sa det till Daniel.

Vi håller även på att trappa ner amningen. Det har varit ett tag nu då han velat äta på nätterna, hela nätterna. Han är ju egentligen inte hungrig, men finns maten där i närheten så kan man ju likaväl äta, tycker Otis. Så nu har jag sovit i kontoret två nätter och Daniel har haft hand om Otis.

Men vi tar nedtrappning/avslutning av amning långsamt för bådas skull. Så nu är det morgon och kväll som kommer gälla ett tag.

För Otis så är det mycket på gång. Han har 7 tänder, bestiger trappan i rasande tempo (med vuxen bakom), han står ofta och länge utan att hålla sig i och tog i tisdags 2 steg, i fredags 3 steg. Så nu är han snart på gång. Och då kommer säkert sömnen bli bättre med, hoppas vi.
Det börjar även bli dags att inreda hans rum... Gäller bara att komma på vilken färg det ska målas i. Blått? Vitt? Ljusgrönt?

Vi håller även på att lära känna fler grannar och igår var det ett ypperligt tillfälle. En granne hade nämligen stor fest där han bjudit in hela gatan, vänner, släkt och jobbarkompisar. När vi gick dit så hade vi ingen aning om hur stort det verkligen skulle vara. Inget syntes på gatan här hemma, men när vi svängde runt en krök (mycket träd mellan husen här) så ser vi att resten av gata är full med bilar.
Ompa bandet hördes ända hem till oss, ja det var Oktober fest. De har tydligen en fest om året såhär, med olika teman. I år var det tyskt, med live band, isblock urskårat för att hälla shots i som sedan ringlar ner, kyls ned innan den rinner ner i munnen på den som beställt den, massa olika öl, bratwurts, schnitzel, pretzels, mm, mm och massa snubbar i läderhosen (stavning?).

Vi träffade massor med grannar där, barnen lekte i inhyrd JÄTTE hopp borg med grannbarnenoch hade så kul att de inte ville gå hem.
Det hela började vid 3, vi gick dit vid 4 och hem framåt 9 tiden. Vid 12 så spelades det fortfarande musik, dock inte Ompa bandet utan ett mer rockigt.

Nä hörni nu är det dags att kliva ur mysbrallorna och klä på sig vettigt och dra till Lowe´s och köpa gardinstänger, mm.

Kram på er

Dags att uppdatera kanske

Vi börjar komma iordning i huset nu.
Noahs och Wildas rum är klara. Vårt är nästan klart. Vardagsrum klart. Kontoret nästan. Matsalen är färdigmålad men har en massa grejer på bordet. Köket är upp packat och klart för närvarande.
Källaren är i kaos och likaså Otis rum.

Skolan har börjat och barnen är nöjda med det.
Hockey, fotboll och gymnastik har dragit igång, så nu är det fullt upp.
Bara fredagar som är (nästan) lediga från aktiviteter. Helgerna är det fotboll som gäller.

Otis växer, vid 9 månaders kollen var han 80cm och vägde 11,3 kg ca.
Han kryper i rasande tempo, klättrar överallt, har 7 tänder, äter fingermat, står mer än 10 sekunder utan att hålla sig i, sätter sig kontrollerat. Sover bra dagtid, mindre bra nattetid. Det här med att vilja gå tar mycket av hans vila nattetid. Minns att det var så med de andra två med.

Jag har fullt upp med att fixa middag varje dag, för kvällarna går åt till barnens aktiviteter, så då måste middagen intagas innan vi drar iväg.
Daniel flyger och far även på helgerna numera. Mindre kul, men vi överlever det. Han kommer ju hem så småningom.
Nu ska jag fixa med tvätten, sedan kommer snart barnen hem och det är dags för gympa/fotboll/föräldramöte ikväll.

Flyttdags

Ingen!
Ja nu har flyttandet börjat.
Vi fick nycklarna i torsdags? Och sedan dess har vi hunnit flytta en del skrymmande grejer, kartonger, utemöbler, källargrejer, träningsutrustning, mm, mm.
Vi har haft in städfirma så nu är det rent. Daniel har börjat måla i vissa rum, de behöver verkligen ljusas upp. Men vitt blir det inte i många rum...
Igår ade vi hjälp av grannens tvillingsöner. De körde deras pick up och Daniel en annan ch o vad det gick undan. De fick massor gjort på fyra timmar.
Kvar nu är att montera ner vissa möbler, packa lite mer, kläder, mat i kyl och frys, sen är vi redo.
Tur man har vanan inne att packa då jag behöver vara effektiv de få stunder Otis går med på att inte vara ett plåster på mig. Han förstår ju att något är på g, men inte ad. Minns att Noah var likadan å han var i samma ålder när vi flyttade från Falun till Åseda.
Nähe ni, nu ska jag vila min stackars rygg, amma Otis och sedan är det läggdags.

Snart ensamma igen

I morgon åker de hem igen, mina kära föräldrar.
Det kommer bli tomt när de åker. Undrar vad Otis kommer tycka. Kommer han fatta att de åkt? Kommer han sträcka armarna mot mormor och morfar för att de ska ta upp honom när han ser dem på datorn?
Det är ju det som är jobbigast när man skiljs åt. Att lilla Otis inte förstår. Noah och Wilda vet ju att vi ses igen, även om de kommer bli ledsna.
Vi firade i varje fall ordentligt ikväll mer hibachi och sedan mys med Puss in Boots här hemma.
Vi har haft underbara dagar med mycket sol och bad. Vi har (inte jag, men alla andra) spelat minigolf, plockat persikor, shoppat, haft hockey träning för barnen, shoppat, packat ner massor, varit i central park, Atlantic City, ätit glass, spelat spel, mm, mm, mm. Kul har vi haft! Och vi kommer sakna dem. Men vi kommer även få fullt upp framöver. Packa, packa, packa, flytta, flytta, flytta, packa upp, packa upp, packa upp. Och sedan kanske måla lite också...
Nu ska jag umgås lite mer med våra gäster innan det är läggdags, de kommer snart ner efter att ha läst sagor för barnen.
Otis sover i sin säng sedan länge.

En dag i ett väntrum

Eller snarare 3.
Fick äntligen tummen ur och bokade tid hos en kiropraktor. Fick tid idag och åkte dit vid 12 idag. Fick vänta närmare 40 min. Undersökning. Han tyckte att det var bäst att röntga, så då blev det att åka till ett ställe för det, vänta ytterligare. Då deras skrivare till röntgen trasig så de kunde inte skriva ut bilder och min kiropraktor ville ha bilder. Så de registrerade mig direkt och skickade mig till det stora sjukhuset. Vänta igen. Röntgas. Vänta. Fick bilder.  Åka hem. Då var klockan 3. Sen lunch. Ringa mottagningen. Fick tid till 17.30 idag. Dit igen, vänta. Få diagnos, en ihopklämd disk i svanken ( troligen sedan min olycka på en bandyträning för 14 år sedan, men som förrvärrats under graviditeterna) och en ihopklämd disk i nacken, whiplash från när jag krockade för 15 år sedan. Så jag fick påbörja min behandling. Kommer ta 4 månader trodde han tills det var klart. Han gjorde så det knakade och knastrade rejält i både nacke och rygg. Sedan fick jag laserbehandling också. Känns redan bättre.

Annars har vi hunnit med Atlantic City med shopping, melting pot och boardwalk. Vi har plockat persikor och asiatiska päron. Vi har badat, solat, spelat spel, badat, solat, badat, solat och käkat glass.
Och jag hinner packa lite inför flytten också. Men inte lyfta, för det får jag inte göra just nu.
I morgon är det dags för nästa behandling.

Jag fick spendera några timmar i olika väntrum idag, men hade det varit i Sverige då hade det handlat om veckor....minst!

Sommarlov

Nu har barnen sommarlov på riktigt.
 Summer camp är slut för denna sommaren. Så nu ska vi njuta av poolen till fullo, för vem vet om vi har pool nästa sommar...
Vi har även haft mina föräldrar här i snart en vecka och det har bara varit en dag som vi inte badat. Vädret är kanon, över 30 hela tiden och poolen har inte varit kallare än 26.
Otis sover bra ute i vagnen i bara blöja och en barnvänlig fläkt på. Och han älskar att bada, doppar sig och hoppar från kanten.
Han har fått 2 tänder till, så nu har han 2 nere och 4 uppe.
Han står ofta utan att hålla sig i. Han säger mamma och pappa ( det sista mer än det första), han hittar lampan när man frågar var den är. Han börjar bli stor, vår lille pojk.
Nu har vi lite planer inför kommande veckor med besök, havet, central park, persiko plockning,  shopping och sedan blir det att packa. För innan denna månaden är slut så ska vi ha flyttat ur detta huset och in i vårt alldeles egna hus!

Jag vet

Att bloggen inte innehåller mycket bilder numera. Men det har sina anledningar. Dels har jag ny dator som jag inte lagt in bilder på ännu, sedan använder jag mest min iPad, som inte vill lägga in de bilder jag tar med den, sedan börjar Noah och Wilda bli så stora att den inte alltid känns rätt att lägga ut bilder på dem i alla lägen så där öppet för vem som helst att se. Men men... Så blir det. Veckorna går fort nu. 2 veckor till med summer camp för barnen. Det har regnat en hel del senaste veckan. Otis njuter av alla sina 4 tänder, gnisslar tänder och biter i saker, mig också. Aj! Han kryper helt obehindrat. Reser sig mot allt och bara han håller i något, stol, pall, byxben eller anka så står han. Det behöver alltså inte vara något stadigt, bara han har något i handen så. Så här går det undan. Nu längtar vi tills mormor och morfar kommer hit, inte långt kvar nu. Då ska det badas, tränas hockey, shoppas, badas och förhoppningsvis även börjas flytta och målas i nya huset. Ja ni läste rätt. Husköpet är igenom, nu ska det "bara" betalas och överlämnas nycklar så är det klart! Så innan skolan börjar så bor vi i ett eget hus, som vi äger, alldeles själva, ja eller banken tills vi betalat av lånen, men det är vårt att inreda och målas som vi vill, alldeles själva i vårt egna hus. Svårt att fatta!

Nytt

Här händer det lite nytt hela tiden. I fredags var vi på Noahs och Wildas årliga läkarbesök. Wilda hade vuxit nästan 9cm och gått upp 2kg. Noah hade också vuxit nästan 9cm och gått upp 4 kg. Båda hörde och såg utmärkt. Dras förkylningar de drog på sig i Sverige är virus, så inget att göra något åt. Så allt bra där. Otis åkte på samma förkylning han också i fredags. Natten till idag, söndag var han vaken mellan 12.45 och 3.15 inget kul, han var dock inte kinkig, ville inte sova bara. Och idag så ser jag att han fått båda sina framtänder uppe. Inte konstigt att han inte ville/kunde sova när de bröt igenom. Krypandet har sina framsteg, men helst vill han gåträna. Han reser sig mot saker också, säger pappa och ammam om oss föräldrar. Tänk vad fort det går. 7 1/2 månad har det gått sen fick denna guldklimp och livet kunde inte vara bättre. Vad gäller huset så har vi inga nyheter än, men vi har börjat röja i huset lite. Spara/slänga/sälja går i tankarna. Oavsett om husaffären går igenom eller ej så kommer vi ju flytta innan februari i vilket fall, så röjas ska det. Nu ska jag njuta av åskovädret innan det blir True blood.

Skönt att vara hemma

Nu är vi tillbaka i gängorna igen. Noah och Wilda har börjat summer camp. Båda blev förkylda på hemresan. De har varit på sin första utflykt, till en grotta med en å i som har både okänd startpunkt och slutpunkt. Noah hade verkligen lyssnat och memorerat allt. Så det var välinvesterade pengar;) Vi har njutit av poolen varje dag. Varmt och skönt i vattnet med runt 28 grader. Otis trivs som fisken i vattnet. Älskar att bada. Hoppa från kanten, sitta och plaska eller flyta runt i sin lilla baby badring med soltak. Han förflyttar sig även runt på golvet numera. Kryper sakta, men gillar mest att sätta sig. Vill han verkligen fram till något snabbt så väljer han att åla istället. Hemlagad barnmat gillar han bäst, efter gröten vill säga. Vad gäller huset så närmar vi oss ett slut snart, dock med myrsteg... Men vi planerar redan färger mm.

Hemma igen

Nu är vi åter hemma i New Jersey. Resan till Sverige har varit bra, bättre väder än väntat men inget badande för oss vuxna. Vi flög till Danmark (på torsdagen)denna gången iom att svärmor fyller jämt i år och ville fira med barn och barnbarn på Legoland. Väl där så var det rätt ok väder på lördagen så vi hann med mycket av allt som fanns att titta på och mycket av det som fanns att åka. På söndagen spöregnade det, men vi åkte bergochdal banor ändå. Kvällarna spenderades i lalandias äventyrsbad. Otis han åkte på tredagarsfeber innan vi åkte, som mest hade han 40,7 natten innan vi skulle flyga. Fredag kväll kom första prickarna, så inget badande för honom och mig. På måndagen blev den en lång bilresa hela vägen till Tranås. Men det blev bara 2 stop, Otis sov så bra. Han vände ju dygnet rätt snabbt. I Tranås så hann vi med dop för Otis i Säby kyrka. Jättefint och så mysigt att alla kunde komma. Dopfika blev det sedan inne i församlingshemmet i stan. Smörgåstårta, tårta och cake pops. Otis faddra S och M följde sedan med hem till mamma och pappa så vi kunde fortsätta umgås. Barnen lekte så bra allihop. Wilda och Noah var så snälla och duktiga och tog hand om sina mindre kusiner när de lekte. Det är så kul att se barnen leka med alla sina kusiner och sina vänner från Sverige. De har inga problem att hitta på lekar trots att de ses så sällan. De känner verkligen igen varandra och har det så bra tillsammans. Wilda grät i tisdags då det var sista gången hon lekte med kusinerna A och S för den här resan. Men det är ju så det är med riktiga vänner även för oss vuxna, då behöver man varken ses eller praa särskilt ofta men man kan ändå ta vid där man avslutade sist och allt känns som om det var igår man sågs. Jag hade tänkt shoppa lite på rean i år, på bl.a. annat mollys hus i Tranås ( hon har så fina kläder), men det blev inte så. All vår resebudget gick åt till Danmark resan. Det var både dyrt att äta på Legoland och dyrt att åka dit med alla broavgifter. Men ett armband fick jag från Daniel som plåster på såren ;) Otis fick även lite svenska kontanter i doppresent så de köpte jag ett regnställ för, ja eller jacka och dagisbyxor. Kan ju vara bra till vintern. Resan hem gick väl sådär kan man säga. Jag fick migrän till tusen och det hela slutade med att jag spydde strax innan landning då det var mycket turbulens. Spydde sedan mer på toan när vi gått ur planet, ingen höjdare precis. Men det är tyvärr det ända som hjälper mot sån migrän för mig, så efter det så var allt bra igen. Vi har förresten lite nyheter här. Vi håller på att leta hus. Vi har kontrakt på det vi bor i till och med januari. Men hon som äger huset vill tillbaka in innan skolan börjar i september (vilket hon tydligen även sagt till de som hyrde innan oss, men det hände ju uppenbarligen inte). Så nu har vi 30 dagars uppsägningstid. Så efter samtalet från henne började vi leta, hittade ett hus vi gillade, la ett lågt bud, de kontrade och efter en del förhandlande så möttes vi på mitten. Inspektioner gjordes. Förhandlingar om renoveringar, vilka inte är klara. Värdering gjordes och den hamnade på det vi sa som första bud. Så vi hade rätt från början. Men de som äger huset går inte med på den summan utan tycker att vi ska betala mer. Som tur är kan vi ju backa ur nu utan att förlora något. Men vi har sagt ett slutbud, som de ska fundera över. Så idag ska vi titta på ett annat hus. Ett hus med en jättläcker pool. Kram på er!

I Sverige

Sitter här i Sverige och spelar wordfeud mot mamma. Nu när hon med hjälp lyckats få ner det till sin telefon. Vi hade underbara dagar i Danmark på Legoland. Vädret var bra i lördags, men i söndags vräkte regnet ner. Som tur var han vi med det mesta att titta på i lördags, så i söndags blev det att åka massa bergochdal banor. Noah älskar det, men är rätt rädd under tiden man åker, skriker nej nej nej inte upp, nej nej nej inte ner. Men när åkturen väl är över så vill han åka igen. Stugan var jättefin, bad"huset" var jättefint och barnen älskade det med. Jag och Otis däremot, vi badade inte. Otis hade feber tisdag, onsdag och torsdag. Natten till torsdag var den uppe i 40,7 och jag gav honom febernedsättande och badade med kalla trasor. Han hade säkert feber hallucinationer också, skrek i panik ett par gånger. Riktigt obehagligt. Men sen torsdag morgon så var febern under 38 så då verkade det lugna ner sig. När vi väl skulle åka hemifrån till flygplatsen var han nästintill feberfri. Jag gissade/hoppades på tredagars feber. Flygresan gick bra och han var helt feberfri när vi landade. Men han börjar bli stor att ha sovandes nattsömn i knät. Fredag kväll kom beviset. Han började få prickar i nacken och ner på ryggen. Lördag var HELA Otis prickig. Men han var pigg och åt bra hela sjukdomstiden och under resan också. Nu är vi i Tranås hos mina föräldrar. Vi har sovit gott ännu en natt, men den där sköna sommaren den lyser med sin frånvaro. Kommer det bli något bad ute tror ni? Poolen och huset där hemma ses efter av några vänner, så nyfikna högre sig icke besvär. Nu är det snart dags för lunch här sedan får vi se vad som hittas på. Kram på er!