Blir visst långt mellan inläggen numera.
Tiden rinner bara ifrån mig.
Veckan som varit har gått fort.
Barnen var lediga i fredags.
Hann med läkarbesök och flyttparty.
Middag skulle intas med 3 vänninor som en liten send off för A som ska flytta.
Men hon ställde in.
Lite sent, vi andra var redan påklädda och tillfixade så vi intog middag ihop ändå.
Butternut squash soppa till förrätt.
Lax med ris och blåbärssalsa till varmrätt.
Bananbreadpudding med glass till efterrätt.
GOTT!
Och inte behövde vi laga maten heller.
.
I lördags blev det ingen fotboll då det regnat hela fredagen och planerna var för leriga.
Så vi var hemma och fixade istället.
Utemöbler som skulle in, mm.
Söndagen så städade vi och monterade spjälsäng modell jättestor.
Lilla Otis kommer ju knappt synas i den i början.
Fördelen är att man kan ha den riktigt länge.
Först som spjälsäng, sedan som juniorsäng med bräda på sidan och sedan som full size säng med annan madrass.
.
Sedan var det ny veckak igen, med skola, hockey, fotbollsträning och föräldramöte med Wildas klass.
Skrev upp mig på lite centers nu i oktober november.
Centers är när man åker in till skolan och är med under 40 min och hjälper till så barnen kan delas in i mindre grupper och arbeta.
Man tar då hand om en grupp i taget med ca 4 barn.
Det brukar vara matte eller språk som gäller.
.
I tisdags förnyade jag mitt körkort.
Daniel var med då tanken var att vi skulle storhandlat på BJ`s efter, men det hanns inte med, så han drog dit och Wilda och jag åkte till gymmet för hennes gymnastik.
När Daniel kom hem så hade vi strömavbrott.
Han tipsade oss om att köpa lunch till Wilda och mig då elbolaget inte kunde meddela när strömmen skulle komma tillbaka.
Jag hade noll batteri i mobilen och lämnar den i bilen när vi kommer hem 10.45.
Väl ut i bilen igen för att köra Wilda till bussen 11.15 så har jag 4 missade samtal och intalade meddelanden.
Skolorna var utan el och barnen skulle köras hem 10.30.
Det var vad jag hörde första gången.
Hakade upp mig på det där med 10.30 för det skulle ju innebära att jag missat Noah.
Tar ju 25 min från skolan till oss och det hade gått 45.
Fick tag i Daniel som var lite i panik.
Han satt i bilen på väg hem då han inte kunnat få tag i mig.
Lyssnar av meddelandet igen, han ringer skolan.
Visar sig att just våra barns skola har ström och att de inte påverkades av stängningen.
PUH!
Daniel vänder och åker tillbaka till jobbet.
Jag och Wilda väntar på bussen.
Den ska komma 11.24.
11.45 har fortfarande ingen buss kommit.
Daniel ringer transporten och kollar (han har ju tillgång till alla nummer smidigare)
De säger att bussarna ska komma men är mellan 15-30 min försenade.
Wilda börjar ju 11.55 och det tar 10 min till skolan att köra, så vi beslutar att vi väntar på bussen, då den borde komma om ca 5 min.
11.55 fortfarande ingen buss.
12.00 rektorn ringer.
Troligen kommer det inga bussar.
Bäst att köra in Wilda själv.
Tur man har bil hemma!
Väl där så står bussen som ska köra hem förmiddagsbarnen där och barnen går på.
1 timme efter att de slutat.
Vad jag undrar är:
Varför kunde inte de större barnen på de drabbade skolorna fått vänta på att bli hemskjutsade lite längre?
1½ timme till och förmiddags kindergarten barnen hade varit hemma, eftermiddags barnen varit på skolan och alla bussar lediga.
Så svältfödda är de väl ändå inte så de inte klarar sig utan lunch till 1.00?
Och visst klarar man sig utan el i skolan några timmar?
.
Ja ja allt löste ju sig, men ändå.
Mycket stress, irritation och ilska blev det ju från många håll pga detta.
Strömmen fick vi tillbaka vid 1.
.
Onsdag var allt som vanligt igen.
.
Idag torsdag är barnen lediga.
Rosh Hashanah.
Så vi har bakat kanelbullar och cupcakes.
Nu leker barnen för fullt (och lite väl högljutt) med sina kompisar M och B.
Jag ligger med benen i högläge och försöker få svullnaden att gå ner.
Höften känns inte heller helt hundra idag.
.
Daniel sitter på flyget på väg hem från LA.
Han ska förbi IKEA på hemvägen och handla lite räkor, saft och lingonsylt bland annat.
