Nu är han född!
Otis Viking Rune Lago
Vi hade fått en tid att vara inne på sjukhuset.
Men hållt tyst om detta inför alla utom berörda parter, dvs barnvakter och hockeycoacher.
Så i lördags efter att Noah spelat sin match åkte vi in.
S tog med sig båda barnen hem till sig så sov de över där och drog till ytterligare 2 matcher.
.
Vi var inne på sjukhuset vid 20.20 och de kopplade upp mig med värkmonitor och hjärtmonitor för Otis.
Då visar det sig att jag har värkar med 3 minuters mellanrum.
Vilket jag inte känt av alls.
Eller jo jag har känt att något var på gång, men det kändes mer som om jag öppnade mig mer, från de 2cm som jag var öppen på tisdagen.
Inte tänkte väl jag på om det var regelbundet eller ej, det var ju så mycket med hockey, vilka grejer barnen skulle ha med till övernattning, mm, mm.
Så den där lilla tampongen som skulle på livmodertappen att öppna sig mer behövde jag ju inte.
Värkarna höll i sig hela natten med 3 minuters mellanrum, men blev mer intensiva.
Så redan vid 22.00 kändes det rejält.
Klockan 8 på morgonen så satte de in värktimulerande dropp för säkerhets skull.
2 minuter mellan värkarna.
9.50 ger jag upp och får epidural, då var jag så trött efter nattens värkarbete.
Daniel sov dock gott och snarkade trots undersökningar under natten.
10.10 tog läkaren hål på fosterhinnan och jag var 7cm öppen.
Runt 12 trodde de allt skulle vara klart.
Klockan 11 har jag 1 minut mellan värkarna och jag är nästan helt öppen.
Barnmorskan ber mig krysta en gång vid strax efter 12 och då syns huvudet redan.
Så då fick jag inte krysta mer förrän läkaren kommit, annars hade han npg varit ute på 2 krystvärkar, nu blev det 3.
Sen var han ute.
Epiduralen funkade kanonbra.
Trots att den ska förlama hela underkroppen så kände jag av mina ben och alla värkar.
Så det var mer som en stand up epidural som jag haft med Noah och Wilda.
(men här ger de inte dem pga många ramlat och stämt sjukhusen)
Så Otis föddes 12.18 söndagen den 27 november 2011.
Han vägde 4530g och var 56 cm lång och föddes 5 dagar före beräknat datum.
Det blev som jag trodde, får jag bara ett datum att bli igångsatt så blir det innan dess, för inte ska jag kunna kontrollera allt.
Nu blev det förvisso samma datum som vi bestämt med läkaren, men halva arbetet var ju nästan gjort.
Och jag chockade alla som märkte av vilken stor pojke jag fått då de insåg att jag inte spruckit något alls.
Idag, 2 dagar senare så känner jag mig nästintill återställd.
Blöder lite lite, magen är nästintill normalstor, vikten ska jag kolla i morgon, har inte ont någonstans mer än lite ömma bröstvårtor och jag känner mig förvånansvärt pigg.
.
Så då vet ni allt och kanske lite för mycket, nu ska jag snusa på min lilla prins.
Noah och Wilda hann med någon timma nu i eftermiddags.
De är så stolta så!
Fast vem är inte det?
